Hej alla!
Tack för alla
lyckönskningar till vårt lilla tillskott Leo! En vecka har han nu funnits i
världen och jag måste erkänna att han dominerar våra liv för tillfället. Något
som man hört om alla nyblivna föräldrar är att samtalsämnena snabbt smälter
samman till några få som ofta har att göra med olika (o)trevliga
kroppsfunktioner. Då Erik och jag nu är nyblivna föräldrar råder jag er med
känslig mage och noll förståelse för kiss- och bajshumor att läsa resten av
brevet med försiktighet.
Sista månaden med
Leo i magen gick ganska fort. Vi firade vår 1-åriga bröllopsdag den 6:e juli
uppe på en alptopp i en speciell botanisk trädgård
och åt fondue på en utsiktsrestaurang. Mycket trevligt. Vi spenderade också en
hel del tid med att bada då värmen har fortsatt. Några middagar med några nya
vänner hann vi också med under juli. I övrigt var tiden bara en lång väntan. Vi
pendlade mellan ”babyn kommer snart – WOW!” och ”babyn kommer snart – PANIK!!!”
samt ”babyn kommer snart – ÄR DETTA ETT SKÄMT?”. Då det beräknade förlossningsdatumet (som för oss var 5 aug) egentligen är
en period på ca 3-4 veckor kan man aldrig vara säker på när barnet kommer. Dock
så säger man att när graviditeten varat i 37 veckor så är barnet ”färdigt” och
kan komma ut när som helst. Min graviditet varade i 38 veckor och fem dagar. Då
jag knappt haft några kännbara problem alls under dessa nio månader så fick jag
för mig att förlossningen skulle bli priset jag skulle få betala men allt gick
utan problem. På fredagen åkte jag iväg med en vän och badade i några timmar,
och på kvällen vid 5-tiden hade jag och Erik vårt sista föräldrarutbildningstillfälle.
Väl hemma äter vi mat och tvättar (vi hade förstås lyckats samla på oss ett
sådant där tvättberg som man bara får när man inte riktigt har tid att tvätta.)
Jag vaknar på natten vid 1-tiden av att värkarna sätter igång och framåt 5 tar
vi oss in till BB. Redan 8.34 kommer Leo ut. Allt gick så snabbt och bra att
jag bara kan hoppas att nästa graviditet och förlossning någon gång i framtiden
kommer att gå lika bra.
Jag stannade 4
dagar på BB med Leo. Då han var ganska liten och hade lågt blodsocker då han
kom ut ville de kolla honom extra noga i början. Som tur var verkade det bara
vara stressen att komma ut i världen som givit vårt lilla knytt det dåliga
värdet i början för det upprepades aldrig. Leo föddes alltså på lördag morgon
och hela den dagen så bara sov och sov han. Han låg i sin lilla säng bredvid
min och jag bara låg och beundrade världens vackraste barn mest hela tiden.
Söndagen följde mest samma mönster förutom att han åt lite mer. Framåt kvällen
började dock hans matsmältningssystem inse att han fått i sig näring av något
slag och började fungera för första gången. Detta resulterade i fruktansvärda
magplågor för vårt stackars barn (jag antar att de var fruktansvärda baserat på
de ljud som han gav i från sig). Först framåt 4-tiden på morgonen kunde vi båda
somna av utmattning. Under tiden på BB fick vi hela tiden gå igenom en massa
test och undersökningar. Detta var ganska jobbigt men Leo var inte sen att
utnyttja det lilla hämndvapen han hade och kissade på
allt och alla. När vi slutligen blev upphämtade av Erik var vi glada att få åka
hem. Det kändes lite underligt att bara ta sitt pick
och pack och sin lilla bebis och ge sig av. Vi lyckades gå precis under en
sköterskepaus så jag hittade inte ens någon att säga hej och tack till.
Tiden hemma har
varit mycket skönare. Lugnare och med mer sömn. Leo har fått lite mer rutiner i
sitt sovande och ätande. Han sover i 2-3 timmar, äter i ca 30 minuter och vill
sedan somna om. Under denna korta vakentid hinner han
bajsa minst en gång, ibland behöver man byta blöja upp till tre gånger. Allt är
tydligen normalt men jag hoppas att han börjar att bajsa något mindre framöver.
Problemet är nämligen att man inte gärna vill byta precis efter han har ätit
för då är han redan halvt insomnad, och börjar man byta då så vaknar han. Ja,
ja detta är våra små babyproblem som vi förstås skulle kunna diskutera mycket
mer i detalj J men jag ska skona era stackars ögon och öron.
Utöver att äta
och sova har vi inte gjort mycket sedan hemgången. Vi har varit ut på några
kortare promenader men mest spenderat tiden med att lära känna vår son. Han
älskar förstås att vara i famnen, som alla små barn. Att somna hos pappa är en
av favoriterna, att äta hos mamma en annan. Han har en till två lite längre vakenperioder per dygn men dessa har ännu inte varit samma
tider två dagar efter varandra. Dessa perioder betyder oftast att mamma eller
pappa måste bära runt på den lille lurvern tills han
somnar. Han gillar att åka vagn och sova på sida och har en väldigt livig sömn.
På dagarna sover han mestadels i sin egen säng men nu i början har han sovit
hos oss på nätterna. Att bli bytt på är jättetråkigt och han brukar kissa på
pappa och åla som en orm på skötbordet. I övrigt är han kittlig på magen och
gillar fotmassage, huvudsmekningar samt att fixera
gosedjuret i form av en bläckfisk som finns på skötbordet.
Idag fyllde han
en hel vecka och vi kan fortfarande knappt tro att det är sant att vi fått
världens sötaste lilla Leo som en ny liten medlem i vår familj.
Stora kramar från
oss alla!
Cilla, Erik &
Leo.